32 gånger kvar

Så där. Nu har jag påbörjat min strålbehandling. Idag fick jag den allra första av totalt 33 behandlingar. Strålningen ska döda eventuella cancerceller som skulle kunna finnas kvar i tumörområdet och kring lymfkörtlarna.

Jag var lite nervös när jag åkte upp till sjukhuset. En mycket varm och vänlig sjuksköterska tog emot mig och visade mig först runt och sedan de datorskärmar som de navigerar från och bevakar mig på under själva strålningen. Nervositeten släppte, men smög sig på igen när vi gick in i rummet med strålningskanonen. Vilken enorm apparat. Blev frusen, och såklart ännu mer när jag fick ta av mig på överkroppen och lägga mig på den kalla britsen. Försökte andas lugnt och inte tänka så mycket på att jag skulle ligga stilla. Efter noggranna inställningar lämnade sjuksköterskorna mig och det var dags för själva strålingen. Maskinen snurrade runt, lät lite som en rakapparat och strålade i olika vinklar. Vips så var det klart. Vet inte, men uppskattar att jag var därinne själv i max 5 minuter?

Efter strålningen pratade sköterskan med mig om eventuella biverkningar och lite annat runt omkring. Och sedan var det dags att åka hem för att åka tillbaka i morgon igen. Måndag till fredag till och med den 25 april kommer jag att göra detta. Jag är ganska säker på att jag inte kommer att vara nervös någon fler gång. Sedan är det bara att hoppas att eventuella besvär i huden där man strålar inte blir så jobbiga. Jag ska smörja som tusan! Och jag skulle vara extremt glad om jag slipper känna av någon mer trötthet. Det om något är ju som sagt så tröttsamt.

Jo då, det känns bra. Nästa del av denna resa är påbörjad, och med en superlyckad helg i Stockholm i minnet känns det bara bra.