Vad enkelt det vore om man kunde må dåligt i lite lagom stora doser i taget. Småskvätta ur sig likt en hanhund istället för att låta hela Niagarafallen komma samtidigt. Vet i och för sig inte om det skulle vara bättre och alldeles oavsett så verkar inte jag funka så.
Jag har jobbat i två veckor nu, det här blir den tredje. Första veckan ca 25% och förra tänkte jag att 50% blir nog bra.
Det känns jättebra att vara tillbaka på jobbet och det finns massor att göra, sånt som jag dessutom gillar. Det ger mig massa positiv energi och jag kommer ur cancer-bubblan. Det var nog därför det var så tungt att inse att trots det räcker inte orken. Jag har ingen överhuvudtaget på lager, det finns inget sparat. Så i onsdags fick jag kapitulera. En liten fråga men med mycket empati gjorde att det brast. "Hur är det med dig egentligen?" Det var inge bra, jag ville sova där jag stod, jag hade haft huvudvärk i nästan två veckor och jag kände mig allmänt ledsen.
Så jag bröt alltså ihop där på strålningssalen. Och när man väl vridit på kranen, ja då rinner det.
Sköterskan förklarade åter igen att strålningen tar energi och när fått cytostatika innan är kroppen redan sliten. Det hon också sa som jag faktiskt bestämt mig för att ta fasta på är att om jag kör på för hårt nu kommer det att ta ännu längre tid innan jag är helt pigg. Pigg på riktigt.
Också gjorde jag något som för mig var ganska stort. Jag åkte hem och vilade. Och tog en promenad. Och jag kände mig inte så jättemycket som en svikare. Tänkte på vad sköterskan sagt och tänkte på vad Rebecka en gång sagt till mig: "Om du inte får vara sjukskriven när du har cancer, när är det då okej?"
Efter onsdagens oväder kändes det ändå bättre på torsdagen, jag jobbade som jag planerat och även på fredagen. Börjar sakta men säkert acceptera att det här tar tid, jag är inte helt tillbaka än och det är ingen idé att kämpa emot. Jag ÄR trött och det går inte att bita ihop längre. Idag är jag hemma och tar det lungt och promenerar. Det är det man kan göra för att så småningom bli helt pigg. Planerat nya löprundor har jag passat på att göra, sånt man inte har ro till annars. Men nu har jag sett nya stigar som jag ska utforska. Snart. Lyssnar på ljudbok eller världens bästa spotify-lista som lever under ständig förändring. Senaste tillskottet är en underbar country-ballad som Jenny tipsat om. Love it!
Kram fina fina Jenny ❤️️!
SvaraRaderaAnnamaria
Vad bra att du lyssnar på kropp och själ.
SvaraRaderaDet finns alltid någon på arbetet som kan vara ställföreträdare. <3