Tacksamhet

För ganska länge sedan skrev jag ett inlägg här om sådant som jag tycker är jobbigt att höra i den situation som jag befinner mig i nu.  Jag skrev också att jag skulle kunna skriva ett mycket längre inlägg över sådant jag är tacksam och glad över. Omedvetet har jag på något sätt väntat med det. Det händer hela tiden nya saker som jag är tacksam för och på något sätt har jag väntat på att det ska ta slut, så att jag på något sätt kan sammanställa.

Nu verkar det inte ta slut, vilket jag är oerhört överväldigad över, så jag bestämde mig för att nu är det dags.

Förutom denna omedvetna väntan finns det också ett uns av oro att jag för stunden glömmer något eller någon och att jag då sårar de personerna. Om någon läser och saknar sin handling så snälla tro inte att det inte betydde något. Ibland tror jag faktiskt att jag har en släng av "chemo brain" Vilket inte vore ett dugg konstigt. 

Blommor från Malin❤️

Då så.

För det första måste jag säga att jag är så tacksam över den vården jag fått och fortfarande får. Läkarna och sjuksystrarna möter mig med stor respekt, empati och proffessionalism. Från början när jag kontaktade vårdcentralen, på mammografin, hos kirurgen, på onkologen, på akuten, på AVA, hos kuratorn och nu på strålbehandlingen. Allt har varit så bra! Jag blir så ledsen över all skit som kastas över Sundsvalls sjukhus. Det finns så mycket bra! 

En kan tyckas banal sak, men ändå. Tack för att jag bor i Sverige. 

Tack alla som kontaktat mig.

Tack för alla fina meddelanden på Facebook. Det är så många som via FB hört av sig. Personer som jag inte annars har så mycket kontakt med men som ändå tar sig tid att visa att de bryr sig. 

Tack för alla fina sms.

Tack för era samtal.

Tack till er som kommer ihåg mina tider och "milstolpar". 

Några hela tiden/varje gång. Ett samtal dagen innan, ett sms på morgonen, ett hejjarop när ni visste att jag mådde piss. Ett godnatt-sms. Ett fint mms. Ni är några som hela tiden funnits där och det har betytt så mycket. 

Tack till er som skickade brev.

Tack för alla fina blommor, presenter, kort, tidningar, choklad, halsband, skivor, sjal, armband, goodiebags till sjukhuset, alla hjärtas dag present att lösa in när det passar, hembakta kakor, dröm-ananasen, raggsockor, örhängen, böcker, Aloe Vera, doftljus, ljuslykta. Listan kan göras längre. Och det är nog inte någongång som jag varit så glad över att få presenter. De har verkligen piggat upp mig! 

Tack till er som vågat höra av er fast det varit "känsligt" ibland. Ni som ringde fast jag mådde dåligt och var låg. Tack för att ni inte drog er undan. 

Tack till er som lyssnade. 

Tack till er som inte slutat fråga om saker/aktiviteter bara för att jag har cancer. 

Tack för all hjälp med barnen. 

Tack för matlådorna. 

Tack för att ni bjudit hem mig på fika och middagar. 

Tack till er som tänkte på mig på nyårsafton, det betydde så mycket att få veta det just då. 

Tack för att ni funnits där och fortfarande finns. 

Jag är lyckligt lottad med många fina vänner och familj. Vänner som jag haft sen barnsben, från grundskolan, gymnasiet, jobbet, från graviditerna ( och barnafödandet) och vänner jag lärt känna via Jocke. Ni är många, ni är fina och några av er är jag ännu närmare idag. 

Puss & kram, all kärlek till er ❤️