fredag 3 januari 2014

När en vecka känns som ett år

En vecka har gått sen fyran och det är segt. Jag började må riktigt dåligt först på fjärde dagen. Visste väl egentligen att jag levde på kredit tack vare kortisonet, men jag trodde inte att det skulle bli så tufft utan. 

Det jag kan konstatera är att allt blir väldigt jobbigt när man mår dåligt. Jag har haft grymt jobbig halsbränna sen nyårsafton och i går började det liksom krampa i hela bröstet, halsen och bak i ryggen. Efter tre  "attacker" blev jag liksom orolig och ringde 1177 för att höra om detta var typ normalt. Sköterskan tyckte absolut att jag måste kollas upp så det blev till att ta en tur till akuten. 

Naturligtvis får jag inte alls samma krampanfall efter samtalet. Det gör ont men inte lika. Känner mig urlöjlig, men sköterskan sa ju att jag måste åka upp till sjukhuset. 

Väl där kollas jag upp ordentligt, EKG och blodprov. Sedan får jag ett bedövande medel att dricka, och något annat. Det blir sakta bättre, och doktorn förklarar en massa olika möjligheter och anledningar till min tidigare smärta. 

Idag känner jag i alla fall lättnad över att krampen och smärtan är borta. Halsen och svalget känns konstigt. Nästan som att jag har träningsvärk där. Huvudvärk har jag men faktiskt, kroppen känns inte lika trött, tyng och ond. Det kan nog ha vänt nu. På riktigt. 

4 kommentarer:

  1. Hej tjejen! Här kommer en stor kram från mig. Snart kan du sätta en S T O R bock över cytostatika behandlingen.
    Kram annamaria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!!! Stor kram till dig fina du 💗

      Radera
  2. Hej fina! Inte skall du känna dig löjlig för att du åkte upp. Vem skulle inte gjort det?!? Skönt att det känns lite bättre och nu håller vi tummarna för att det har vänt. Puss o Kram Graccis

    SvaraRadera