Tillbaka igen

Äntligen. Nu känns det bättre. Det känns att det har vänt. Det började redan igår och blir bättre hela tiden. Har precis varit ute på en 3 km lång prommenad och jag får lyckorus av att känna att benen bär. 

Hur fånigt som helst, men så obeskrivligt befriande att fungera som en normal människa. 

Med facit i hand har jag varit däckad i sju dagar och det är ju ingen evighet. Och det vet jag när jag ligger där också, men hjärnan och förståndet funkar inte som vanligt. Som sagt. Det blir mörkt. 

Men nu är det ljust! Jag har fått friskluft och jag njuter för stunden. Och det är jag så väldigt glad för.