Nu är inte jag särskilt vidskeplig av mig men det kändes som ett dåligt datum. Fast det är kanske å andra sida redan är ett upptaget datum om man nu skulle se det så. Jag var i alla fall glad att jag hade mitt datum, jag fick det samtidigt som beskedet vilket jag var mycket tacksam för. Bröstskörterskan Britt ordnade det direkt. Det finns änglar.
Kvällen innan operation var psykiskt tuff. Jag var trött och spänd. Men mamma var hemma sov över och höll mig sällskap. Jocke jobbade natt men skjutsade mig till sjukhuset och följde med till de två första stoppen. Mammografin och Isotoplab. På mammografin skulle mammografiläkaren visa kirurgen var tumören satt. Jag passade även på att visa den knöl jag upptäckt i armhålan. Knölen i armhålan såg okej ut, men man vet ju aldrig. Kunde vara svällda lymfkörtlar efter biopsin som jag gjort på mammografin när jag var där första gången. Kirurgen Ann ritade med en svart penna var hon skulle skära.
Vidare till isotoplab. Här sprutar man in en slags vätska nära tumören som kommer att leta sig fram till lymfkörtlarna och färga dessa. Kirurgen ser vilka som är de första lymfkörtlarna, portvaktskörtlarna, och tar ut dessa och skickar direkt på analys. Finns det cancerceller i dom fortsätter man och tar ut resten av lymfkörtlarna, om inte stoppar man där.
Nu var det bara att invänta operation och sköterskan sa att Jocke kunde komma tillbaka efter två. Tiden gick fort på något sätt. Fick lugnade tablett och Alvedon. Narkossköterskan fick gräva tre gånger innan han fick en nål på plats. Väl nere i operationssalen går det ganska snabbt innan man blir sövd.
När jag vaknar i uppvaket minns jag att jag frågade om det redan var klart. Sen känner jag hur ont jag har. Jag vill vrida mig i smärta och får snabb något mot det onda och somnar om. Så där håller det på fram till klockan halv sex.
Doktor Ann kommer och berättar att operationen gått bra. Dessvärre fanns det spridning till lymfkörtlarna så hon har tagit ut ett "paket" med körtlar från min armhåla. Jag reagerar inte så mycket då, hade redan på känn att det var så, och jag är rätt påverkad av smärtstillande.
Klockan går och jag börjar längta efter familjen. Smärtan har lagt sig och jag får åka till mitt rum på Vårdhotellet. Kvällen och natten går bra, det är morgonen efter som det otäcka börjar. Väntan. Vad är det för tumör? Vad betyder spridningen till lymfkörtlarna? Exakt hur illa är det? En tid av ångest och rädsla har börjat. Fantastiska doktor Ann lovar att be Patologerna skynda på mina provsvar. Det känns både bra och dåligt. Finns det en anledning till att det måste gå snabbt? Och kommer det göra någon skillnad att hon ber om det?
Två veckor tog det. Istället för det normala 4-6 veckor. Anledningen var enbart att jag är ung. Tack snälla vården för att ni gör mitt lidande minimalt. Jag är evigt tacksam.
Tumören var 2*3 cm. Duktal cancer. Hormonkänslig. Vad gäller lymfkörtlarna fanns bara spridning i två körtlar till. De som satt närmast portvaktkörtlarna. De andra 13 var friska. 4 sjuka och 13 friska får man ändå tro är bra.
Vidare till isotoplab. Här sprutar man in en slags vätska nära tumören som kommer att leta sig fram till lymfkörtlarna och färga dessa. Kirurgen ser vilka som är de första lymfkörtlarna, portvaktskörtlarna, och tar ut dessa och skickar direkt på analys. Finns det cancerceller i dom fortsätter man och tar ut resten av lymfkörtlarna, om inte stoppar man där.
Nu var det bara att invänta operation och sköterskan sa att Jocke kunde komma tillbaka efter två. Tiden gick fort på något sätt. Fick lugnade tablett och Alvedon. Narkossköterskan fick gräva tre gånger innan han fick en nål på plats. Väl nere i operationssalen går det ganska snabbt innan man blir sövd.
När jag vaknar i uppvaket minns jag att jag frågade om det redan var klart. Sen känner jag hur ont jag har. Jag vill vrida mig i smärta och får snabb något mot det onda och somnar om. Så där håller det på fram till klockan halv sex.
Doktor Ann kommer och berättar att operationen gått bra. Dessvärre fanns det spridning till lymfkörtlarna så hon har tagit ut ett "paket" med körtlar från min armhåla. Jag reagerar inte så mycket då, hade redan på känn att det var så, och jag är rätt påverkad av smärtstillande.
Klockan går och jag börjar längta efter familjen. Smärtan har lagt sig och jag får åka till mitt rum på Vårdhotellet. Kvällen och natten går bra, det är morgonen efter som det otäcka börjar. Väntan. Vad är det för tumör? Vad betyder spridningen till lymfkörtlarna? Exakt hur illa är det? En tid av ångest och rädsla har börjat. Fantastiska doktor Ann lovar att be Patologerna skynda på mina provsvar. Det känns både bra och dåligt. Finns det en anledning till att det måste gå snabbt? Och kommer det göra någon skillnad att hon ber om det?
Två veckor tog det. Istället för det normala 4-6 veckor. Anledningen var enbart att jag är ung. Tack snälla vården för att ni gör mitt lidande minimalt. Jag är evigt tacksam.
Tumören var 2*3 cm. Duktal cancer. Hormonkänslig. Vad gäller lymfkörtlarna fanns bara spridning i två körtlar till. De som satt närmast portvaktkörtlarna. De andra 13 var friska. 4 sjuka och 13 friska får man ändå tro är bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar