Alla dessa tankar och analyser gör mig galen emellanåt. Frågorna. Som aldrig tar slut. Nya funderingar hela tiden. Gamla frågor som varit glömda.
Jag läste i Stinas blogg om hur hon haft en helg utan tankar på cancer, behandling eller biverkningar. Vilken lycka. Vilken lättnad. Jag är inte där än, men Stina fick sin diagnos före mig och har precis gjort sin sista cytostatikabehandling.
Även om tankarna inte är rakt igenom negativa, absolut inte, så handlar det på något sätt alltid om det här med cancern. Men de kommer väl att minska. Kanske går det lite hand i hand med hur jag mår fysiskt. Ju bättre jag mår ju mer kan jag göra och desto mindre är jag fast med mina tankar.
Idag har jag tagit första promenaden sen behandlingen. 30 minuter i frisk luft. Helt underbart. I morse var också första morgonen jag vaknade upp utan att känna mig bakis. Fatta vad tacksam man blir.
Något jag tänkt på är att jag tycker mig kunna likna "tillfrisknandet" efter en behandling vid en oregelbunden trappa. Tuffa höga steg, korta sega steg, steg tillbaka, steg man kliver på men sjunker ner igen, för att tillslut, nästan lite plötsligt vara uppe vid målet.
Cytostatikan ger mig biverkningar som lindras med mediciner, som ger andra biverkningar, som till viss del går att få bukt på. Cancer är otäckt och lömskt och inget nån vill ha. Det är väl inte så konstigt att man funderar.
Men, nu är det fredag kväll, jag har tagit sex av åtta sprutor och lämnat mina extra blodprover i veckan. En fin helg väntar helt enkelt.
Jag läste i Stinas blogg om hur hon haft en helg utan tankar på cancer, behandling eller biverkningar. Vilken lycka. Vilken lättnad. Jag är inte där än, men Stina fick sin diagnos före mig och har precis gjort sin sista cytostatikabehandling.
Även om tankarna inte är rakt igenom negativa, absolut inte, så handlar det på något sätt alltid om det här med cancern. Men de kommer väl att minska. Kanske går det lite hand i hand med hur jag mår fysiskt. Ju bättre jag mår ju mer kan jag göra och desto mindre är jag fast med mina tankar.
Idag har jag tagit första promenaden sen behandlingen. 30 minuter i frisk luft. Helt underbart. I morse var också första morgonen jag vaknade upp utan att känna mig bakis. Fatta vad tacksam man blir.
Något jag tänkt på är att jag tycker mig kunna likna "tillfrisknandet" efter en behandling vid en oregelbunden trappa. Tuffa höga steg, korta sega steg, steg tillbaka, steg man kliver på men sjunker ner igen, för att tillslut, nästan lite plötsligt vara uppe vid målet.
Cytostatikan ger mig biverkningar som lindras med mediciner, som ger andra biverkningar, som till viss del går att få bukt på. Cancer är otäckt och lömskt och inget nån vill ha. Det är väl inte så konstigt att man funderar.
Men, nu är det fredag kväll, jag har tagit sex av åtta sprutor och lämnat mina extra blodprover i veckan. En fin helg väntar helt enkelt.
Hoppas du fick en härlig helg!
SvaraRaderaTack Stina! Jag hade en bra helg, och har hunnit med ytterligare en :-)
Radera