Det sliter helt enkelt.
Det har gått en vecka nu, och det är okej. Inte bra än. Lite för jobbigt än för att jag ska känna att det är över. Jag deppar inte, men är heller inte sprudlande glad. Det är helt enkelt några dagar kvar. Men det närmar sig som sagt. Det där slutet.
Alldeles nyss var det början. Under min första cellgiftsbehandling fick Ludvig magsjuka. Som eventuellt kan ha varit orsaken till att jag fick en infektion och fick läggas in på sjukhus. Sedan dess har båda barnen varit friska. Tills i onsdagskväll. Kajsas ögon blev blankare och blankare. Igår hade hon 40 graders feber. Lillgumman som bara har erfarenhet av en enda magsjuka i sitt drygt tvååriga liv är inte sig själv. Idag verkar hon piggare så vi hoppas på det bästa.
Personligen känner jag lite hypokondriskt efter om jag har ont i halsen (eller är det bara mina torra slemhinnor som spökar). Beror huvudvärken på cellgift eller är det influensa? Är kallsvettningarna annalkande feber eller bara en effekt av det avtrappade kortisonet?
Jag hoppas att jag klarar mig. Vill inte bli sjuk också. Hoppas, hoppas, hoppas!
Men jag vet också att oavsett så kommer det ju att gå över.
Underbara tulpaner från Jossan!
Tänk hur ett mammahjärta ömkar för sina barn. Här är du mitt i det värsta slutet men tankarna går ändå till ditt minsta troll. Det är kärlek. <3
SvaraRaderaStor kram till dig, min superhjältinna, på alla hjärtans dagen. Det är du och min familj som får mina tankar idag.
Åh Annelie du är så himla fin. Läste din kommentar och visste inte vad jag skulle svara, så himla gulligt! Tack <3
RaderaStor kram till dig Jenny och hoppas att Kajsa mår bättre nu.
SvaraRaderaSepideh
Bamsekram till dig Sepideh, saknar dej! Kajsa mår fin-fint nu, och inte blev jag smitttad :-)
RaderaMen vad skönt. Och grattis till avslutad cellgiftsbehandling. saknar dig också och tänker på dig jättemycket. Läser det du skriver här och får info av Rebecka, så jag håller mig uppdaterad. :-) Kram Sepideh
SvaraRaderaTack snälla!! Vi hörs och syns framöver.
RaderaKram!