Ropar inte hej än...

...det törs jag inte. Det går upp och ner här. I det i stort sett lodräta stadie jag befinner mig i. Men nu är det i alla fall tisdag, det har gått fyra dygn, det värsta är snart över. Jag ser ljuset i tunneln, men herregud va otålig jag blir. Sätter mig upp, vill ta tag i något, kapitulerar igen. Men snart så. Den är inom räckhåll, vägen tillbaka.