Julstämning

I tisdags började den smyga sig på. Den efterlängtade och glädjefulla. Faktiskt på något sätt också lite hoppfulla. Jag blev i alla fall väldigt glad när jag kände den. Det var som att kliva ur mörk och deppig cancerångest och in i glad och varm: Julstämning!

De senaste dagarna har varit väldigt upp och ner. Jag har ömsom gjort en del saker och ömsom "gått in i väggen". Jag vill mer än jag orkar och kraften tar slut fort. Men jag tänker att bara jag inte blir sjuk så är det himla positivt att kunna göra något. Att bli kallsvettig av att dammsuga ett par rum är väl ingen höjdare, men man ligger fasen bättre på soffan efteråt. Det är värdelöst att inte orka något. Jag som inte ens är speciellt pedant blir det av att ligga på soffan. Vill röja, rensa och få tipptopp ordning på hela huset. Väldigt märkligt. Har nästan för mig att jag hade samma känsla innan jag skulle få barn. Höll på och skura kulskåpet osv. Knepigt.

Bland det viktigaste jag kommit fram till under mina dagar av total orkeslöshet är att jag vill ha något att se fram emot. Något roligt och positivt att fokusera på. Den här gången har jag bland annat sett fram emot julen. Och nu är den här tycker jag. Vi har varit och köpt en julgran som ska få komma in och kläs nästa vecka, ikväll ska jag ha traditionsenligt julmys med julklappsbyte men bästa tjejerna och igår kväll hade Jocke och jag dejt. Supergod middag på stan och sedan film hemma i soffan. Kan tyckas simpelt, men för ett par småbarnsföräldrar är det ju något ganska sällsynt och därmed också väldigt uppskattat.

Om man får äta på restaurang en kväll i december, i julpyntad lokal massa glada människor, de som är på julmiddag med jobbet, ett gäng tjejer med händerna full av julklappshoppning, några par och Fairytale of New York i högtalarna, då kan väl ingen vara missnöjd eller sakna julstämningen? Näe, då får man skylla sig själv om man inte myser.